Helgen i Oman.

I fredags åkte vi till Muscat i Oman – Carolina, Adam, Ola och jag. Vi packade gröna mamban och åkte iväg som 4-st äventyrslyssna ungdomar. Det tar 6 timmar att köra till Muscat och vägen dit är mycket vacker på sina sträckor. Bergskedjan visar sig som ett glödande block längs horisonten och ökensanden skiftar från gult till orange. Vi sov första natten på ett hotell som skulle vara ett fint sådant. Det var bara det att vårt sovrum låg mot huvudgatan så det var som att ligga på E4:an och sova. Vi fick inte en blund. På morgonen var det frulle och planering av vad dagen skulle innehålla.

Vi planerade att åka till staden Mutrah och hitta ett bra hotell för natten. Det blev Shangri-La Resort & Spa, ett 5-stjärnigt lyxhotell beläget i bergen nere vid gulfen. Det är tre hotell som ligger i denna fantastiska bukt och är sammankopplande med en rolig vattenväg där man åker gummiring mellan hotellen. Här är Ola och Adam & den härliga hotellentrén.

Sultanen Qaboos bin Said bor i ett tidstypiskt 70-talspalats omgivet av flerhundraåriga portugisiska fort och äldre hus med typiska vackra portar i trä.


Sultanen är förövrigt en mycket modern och stilig man som har förvandlat landet från fattigdom till ett helt fungerande stad med bra infrastruktur. Man får tex. ha glasögon nu vilket inte var lagligt på 60-talet men man får inte åka omkring i en smutsig bil. Då blir det böter. Mutrah är en fartfylld fiskehamn fylld med båtar och människor som lassar och lossar. Där finns också den berömda basaren där det är paradiset för den om älskar Pashmina -och- Cashmeresjalar - Jaaaaaaa!!

Carolina blev som tokig och köpte sjalar som aldrig för. Jag hejdade mig faktiskt eftersom jag har 2 resväskor hemma i Sverige fulla med sjalar. Ola köpte 2 fina herrsjalar som har var så snygg i.

Vi åt, badade, shoppade, tog promenad längs stranden på natten, njöt av vårt lyxiga rum, ”hälsade på” hos Sultanen och åt en fantastisk morgon buffé till frukost dagen därpå. Det var så skönt att komma ifrån Dubai ett tag med dess hetsiga trafik och stil. Oman är allt som inte Dubai är - ett paradis med grönska, rent, trevligt, vackra hus, hjälpsamma människor - ja en riktig stad. Vi kommer definitivt att komma tillbaka.

På vägen hem till Dubai igen stannade vi till i någon liten stad för att köpa något att äta. Då hittade jag den här roliga brödaffären där bröden åker på ett litet band gräddade och klara rakt in i butiken.

Kejsarens nya kläder!

Ola i sin nya skräddarsydda outfit.
Våra kläder är klara och vi är mycket nöjda. Skräddaren kommer att få se oss ofta och troligen även våra vänner.

Fyr i Dubai

Idag är det dagen D i Dubai.

Atlantis invigs och det med pompa och ståt. Idag får Dubai verkligen briljera med sin strävan i att alltid ligga i världsklass. Det ska vara den mest påkostade privatfesten någonsin, budgeten för festligheterna sägs ligga på 192 Mkr. Kylie Minogue är speciellt influgen för att uppträda i 60 min och för det uppges att hon får 24 Mkr. Det är 2.000 gäster inbjudna och dom bjuds på ett gigantiskt fyrverkeri, bara detta beräknas kosta ca 36 Mkr.
Dom provsköt lite igår medan vi satt och åt middag på vår Beachrestaurang – det var annat än Vattenfestivalens fyrsprakerier det.

Atlantis reser sig som ett modernt rosa sagoslott längst ut på Palm Jumeirah. Alla vi som bor på Palmen har fått mycket strikta regler hur vi ska kunna röra oss in och ut under detta dygn. Efter kl: 16.00 är det avspärrat och endast gäster eller de med speciella boendepasserkort + leg + pass + lgh leg får komma in. Sheikh Khalifa (Presidenten av UAE) kommer med hela sin familj samt Sheikh Mohammed (Vice President) han har för övrigt 19 barn och 50 barnbarn. Ja, bara kungafamiljen rymmer ju större delen av festen. Jag skulle såååå himla gärna var en av gästerna men det är det bara att drömma om.

Igår var vi i Satwa igen för att prova våra skräddarsydda kläder. Vi stannade till på en av gaturestaurangerna för middag. På menyn fanns fårhjärna och den serverades i mitten med pommes frites och råa grönsaker. Såg absolut inte gott ut.

På vägen dit var det en hetsig kille som låg bakom oss i kön. Eftersom det var gröngubbe stannande jag så att de gående kunde passera. Då blev han galen och tutade som en idiot, blinkade med ljusen och viftade med händerna. Sen svängde han runt mig och gasade på. Jag blev vansinnig och körde upp bredvid honom och vevade ner rutan och frågade vad fan han höll på med. Alltså han skrek något till mig som jag inte kunde uppfatta för han var så upphetsad. Men han avslutade med FUCK YOU !!! och gjorde ett så fint fuck off-tecken. Jag har blivit varnad att INTE göra det tecknet i detta land, då kan man åka i fängelse. Speciellt om man gör det till fel person, en lokal eller högt uppsatt. Det går lätt att se på bilens nummerplåt. Är det ett långt nummer är den en fin person och denna hade 4320 = rätt lågt. Vilket innebär att vi och alla andra faktiskt låter de lägre numrera göra lite som dom vill. För alla är rädda att bli bötfällda eller slängda i finkan. Man kan aldrig vinna mot en locale eller höghet, det är sånt som är det värsta i detta land.

Vi 22-tiden ska Ola och jag gå ner till stranden och beställa lite mat inför detta ENORMA FYRVERKERI som ska vara större än invigningen av OS.
Detta får bara inte missas !
/Hej.

Candy, Meat & Apartments

Time flys !
Vi har äntligen köp en bil !!!
Det blev en grön Prado 2000 - vi kallar den gröna mamban. Ola är så glad och mallig över köpet att han inte kan sluta hitta anledningar till att ta bilen för något ärende. Vi köpte den av Samir som är från Sri Lanka. Eftersom både jag och Ola har varit där började vi prata om olika ställen vi besökt och fick direkt en fin kontakt. Han ville så gärna ta oss på middag nästa fredag för att prata om bilköpet och annat - vi kan inte annat än att säga JA eftersom han är så oerhört trevlig och snäll. Middagen blir tydligen på hans favoritställe, Eat & Drink på JBR. Ska tydligen vara en sjuhelvetes bra indier -härligt tycker vi. Amen.
Samir & Vår nya bil.
Har nu gått en vecka på min Illustrater kurs. Det är rätt kul men först är hela programmet nytt för mig och sedan ska jag lära mig alla termer och funktioner på snabb indisk/engelska. Det gäller att sitta hemma och öva in allt som vi gjort på lektionerna. Tura att jag har hela Kit Digital uppdraget att öva på. Kit ligger på 23:e våningen med en fantastisk utsikt.

Kit´s blivande kontor är helt och hållet ett skal för tillfället. Som jag skrev tidigare ska jag ge förslag på allt från golv, tak, möbler, belysning, reception, färger, ja ända ner till papperskorgen. Oerhört smickrande och roligt men också ett enormt stort uppdrag. Allt ska vara färdigt inom 2 månader. Se själva – det kommer aldrig att hända! Förhoppningsvis inom 4 månader. Och om 1-vecka börjar jag på mitt nya jobb och då blir det körigt att vara på två ställen samtidigt. -I fix.

Lite övrigt som har hänt.
* Vi har varit tillbaka i Satwa för att prova våra plagg som vi lämnat för uppsyning. Olas skjortor var jättefina förutom att de var lite vida över axlarna. Vet inte riktigt vad den modellen kallas?Men efter lite förklaring och nålning ska nog saken kunna rättas till. Jag var mycket nöjd med mina plagg, de behövde bara en lite justering på längen så blir det bra. I Satwa såg jag den roligaste skylten på länge. På en fasad stod det i grön text: Candy, Meat & Apartments. -det gäller att ha ett brett sortiment.
* Vi har varit på ett par stycken till härliga restauranger- ja vi måste ju prova nytt hela tiden så vi kan ta våra kommande gäster till de bästa, roligaste och mysigaste ställena.
* Jag har upptäckt en marknad som ligger på Marina Walk, de har massa kul saker. Hittade en spansk tjej som syr egna klänningar av ljuvliga tyger. Köpte en såklart.

* Vi hade ett lite housewarming party hemma hos Adam & Carolina eftersom de nu äntligen är färdiga med sin lägenhet. Vi är lite avis. Här är Adam, Ola och Gary på deras balkong.
// See you !

Vår helg.

Vår härliga Pars-middag.

Restaurangen ligger i Satwa vid en parkeringsplats och fotbollsplan fast ändå avskilt så att man inte blir störd. Det blev direkt vårt favoritställe eftersom man sitter och äter på ett så roligt sätt.


Idag söndag hade vi en utstakat plan för hur dagen skulle komma att se ut. Det var först brunch hemma hos Henrik & Flora. De har precis fått en liten Victor på 1-månad och har Thea på 3-år. Hela familjen är jättegulliga. Vi fick bacon, scrambled eggs, goda ostar, melon, latte, jos och gott bröd. Så skönt att komma hem till någon svensk och få lite fräsch mat och prata svenska – bara prat liksom.

Efter 1 månads sökande, provkörningar och besök på olika bilfirmor hade vi nu äntligen bestämt oss för Pajeron från 1997. Ägaren hade äntligen fått igenom alla papper och vi hade hämtat ut pengarna. Vi skulle åka till Abu Dhabi efter brunchen och göra upp affären och sedan köra hem vår bil. När vi alla satt där hemma och Flora & Henrik och hade en trevlig lunch informerade Henrik om en ny lag som precis har kommit hit. Bilar äldre än 10-år får inte byta ägare och är de över 15-år måste de skrotas. Alltså innebär detta att vi inte kan sälja Pajeron vidare när vi tänker åka hem. Och vi vill ju inte köpa en bil för X-pengar och sedan lämna en på gatan eller köra den till skroten. Dubai är verkligen bara för det rika folket, fast de säger att de gör detta av miljöskäl. Ola blev vansinnig och var tvungen att meddela säljaren att vi dessvärre inte kan komma och genomföra affären då denna lag tillkommit. Ja, ni kan ju tänka er besvikelsen från båda håll.
Eftermiddagens schema föll helt och vi är återigen tillbaka på ruta Noll. Det är sånt här som gör en galen, så fort man tror att NU är allt klart ändrar det sig på en dag. Är det inte någon ny väg, avspärrning, lag så är det något tillstånd etc.
Gary, Anna, Adam & Ola.
I fredags tex när vi skulle till Bar 360 höll vi inte på att komma in för att vi inte hade med oss pass, leg samt alkoholtillstånd. Leg har inget med ålder att göra här utan ska bara intyga att jag är JAG. Så nu måste vi ansöka om alkoholtillstånd för att kunna beställa en drink när vi ska ut.

Bar 360 presenteras som ett av de coolaste barerna pga. dess location. Ligger vid Jumeirah Beach Hotel, precis vid Burj Al Arab. The prime location overlooking the cities ever changing coastline creates a buzzing vibe, where you can chill for hours to the cool house tunes playing until the early morning. Ingen av oss håller med om det – men då har man iaf varit där. Fast visst ligger det vackert.

/ a

Besöket på Restaurang Maya

Vårt besök på Restaurang Maya igår kväll var en underbar upplevelse. Miljön var paradiset själv och den Mexicanska maten pricket över i:et. Ola hade hittat och bokat för oss. Deras hemmagjorda Guacamolen svängdes ihop på 2-minuter och var såklart den godaste jag ätit.

Fin väst ! Fin Ola.

Ett liv i solen, vid hav och stränder......

Schweden Die beliebtesten Musikstüche !

Dom senaste dagarna har passerat utan några speciella händelser. Visst händer det mig saker varje dag men jag kan ibland tycka det är lite för tramsigt för att ta upp på en blogg. Har verkligen upptäckt att man kan se Dubai på två helt olika sätt. Jag har även känt och upplevt dom båda. Jag skulle kunna beskriv en dag på två helt olika sätt, det beror bara på hur jag själv känner mig. Fast det gäller ju förvisso vart man än är.
Nu spelar jag Schweden die beliebtesten Musikstüche und Volkslieder Schwedens på hög volym i lägenheten för att få lite hemkänsla. Precis som man sätter på en platta dragspelsmusik hemma men i alla fall. Vi fick CD:n av Olas grabbgäng tillsammans med den där hemska långa fikusen. Undra om den står kvar i vår lägenhet ... hmm?

Jag fortsätter med mina hemmafru sysselsättningar, vilket i förlängningen skulle vara outhärdligt. Jag få bita ihop ett tag till och hoppas på att mitt arbetsvisum snart blir godkänt.
Detta avsnitt om mina besök och upplevelser på SPA Ibn Battuta är möjligen lite väl ingående men det är tänkt till några speciella personer som snart ska komma hit och hälsa på. Som jag vet älskar Spaaaaaaa.

Igår var jag på Ibn Battuta och fick manikyr, nackmassage och vaxade benen. Salongen har blivit utsedd till Dubai´s bästa skönhetssalong och har ca 20 kvinnor anställda. De är alla Philipinskor och klädda i exakt samma klädsel; vit rock, vitt hårband och vita toffelskor. De är så söta och rara och de kan verkligen sin sak. Deras arbetstider är inte att vara avundsjuk på, från kl: 09.00-21.00 med en timmes lunchrast. Är det mycket att göra får de bara 30-min på 12-timmars pass. Efter kl: 21 är det städning i 45-min och förberedelser inför nästa dag. Sen har dom resväg hem också så i bästa fall träffar de sin familj strax efter kl: 22.00 och detta gäller 6 dagar i veckan. Puh, jag ska inte klaga på mina kommande tider.

Massagen jag fick igår var grym, fast det lite punschiga i det hela var att de ville göra manikyren samtidigt som massagen. Man kan liksom inte säga emot eftersom det då uppstår förvirring och alla blir inblandade. Så jag sa bara -ja ok, men visste att jag inte skulle kunna njuta av massagen samtidigt som jag ska sitta och spänna armarna och händerna för att inte vara en geléklump till hon som ska försöka utföra sitt arbete framför mig. Nästa gång beställer jag enbart massagen !

Hon som gjorde manikyren rensade och petade så jag har nog aldrig varit så clean och välvårdad runt naglarna förut. Jag valde knallrött nagellack ..hehe. Väl framme vid vaxningen får man som vanligt gå in i ett separat rum där ljuv musik spelas. Det är mycket trevlig inrett dock lite trångt men fräscht och fint. Dom använder en smart vaxtub som har en inbyggd spatel som de drar på benen. Det är mycket skönare än den vi är vana vid hemifrån. Sen börjar det lite märkliga, de liksom hastduttdrar med sin lilla pappersbit – ritsch, ratsch, rutsch. Det gör svinont men blir väldigt bra slutresultat. Därefter får man välja mellan olika thésorter, latte eller cappuccino – alla är goda. Sen är man ny och fin som en nyponros.

På måndag börjar jag en Illustrater kurs för att kunna slänga mig med olika designtermer och snickra ihop sjysta skisser. Vad jag gillar med Dubai är att man kan börja olika saker med en gång. Det finns inga väntetider här utan man bara ringer och så finns det tid när det passar en själv. Dag eller kväll spelar ingen roll, det är alltid öppet.

Ikväll ska vi på middag med ett Italienskt par som nyligen flyttat hit från Abu Dhabi. Tror det blir på Madinats Thai Restaurang nere vid kanalen. Det kan dessvärre vara fullbokat med tanke på att det är torsdagskväll och alla är lediga imorgon. Men det brukar alltid gå att lösa på något sett. Nu ska jag ner till poolen ett tag och hinna få lite sol på mig innan den försvinner bakom husen.
/ Puss

Fabrics & Tailoring

Igår kväll hade jag och Carolina bestämt att vi alla fyra skulle åka in till Satwa (den äldre delen av Dubai) för att äta på en riktig indier och att försöka hitta en bra tygaffär och en skräddare. Vi kom iväg i skaplig tid eftersom både Adam & Ola kunde sluta lite tidigare. Det var ju fredagskväll vilket innebär helg och halabalo på gatorna. Från Moskén ljöd den vanliga bräckliga sången, från de olika gaturestaurangerna doftade det nygrillad kyckling och biltutorna fungerar = allt är som det ska. Vi gick in i första bästa tygaffär bara för att ta en titt men det visade sig visst att de hade väldigt fina tyger och bjöd på mangojos och vatten. Här stannade vi en stund och botaniserade bland alla silk, bomull och nylontyger. Ola blev lite intresserad av de ”skandinaviska bomullsskjorts tygerna” och började planera för eventuella kombinationer. Adam höll på att avlida av tråkighet så vi kände att detta fick Ola och jag ta imorgon själva då det finns gott om tid. Vilket vi förvisso hade nu men jaja….
Vi spatserade vidare och tittade in och ut i olika roliga och konstiga affärer. Efter ett tag ville vi äta middag och det blev på RIVA en indisk gaturestaurang som skulle vara bra. -Ååååå Guuuuuuuuuud så bra den var!!! Vi åt alla slags olika grytröror med bröd och lassi (en dryck bestående av yoghurt, vatten, salt och kryddor). Jag bet till på en grön chili som jag trodde var en paprika –det brann i min mun och det ville aldrig stoppa utan bara växte så att det till slut kändes som om jag bara hade ett stort hål till mun. Inte ens Lassin hjälpte. På vägen hem i ett gathörn bakade det bröd och vi kunde ju inte bara går förbi utan att köpa ett paket. Se själv - ja de var lika ljuvliga som de ser ut. - Mums.

Idag lördag har Ola och jag haft världens mysigaste dag. Vi började med frukost hemma, bestående av Olas franska inköpta salami, vårt bröd från gårdagen, thé med färsk ingefära samt en fruktdrink som jag mixade av kiwi, banan, granatäpple och apelsinjos.
Därefter plockade vi fram de plagg ur garderoben som vi ville göra kopior utav. Ola tog sin kostym, ett par linne byxor och en skjorta. Jag tog en kort jacka och en klänning. Vi åkte först ner till Marina Walk för att hämta upp Olas körkort som nu var klart och hämtade upp en is latte på Starbucks som alla sitter och sörplar på i bilarna. På vägen in mot Satwa körde vi förbi Dubai Offshore Sailing Club där Ola vill bli medlem för att kunna mönstra på under helgerna när han inte jobbar. Han vill liksom ha en hobby utanför jobbet vilket man verkligen kan förstå. Det var en rätt liten klubb men sådär lagom ruffig med en gammal räv som ägare. Kan nog bli bra. Han skrev iaf upp sig på listan och ska nu lämna in ansökningshandlingar - mycket seriös hantering.

Väl i Satwa gick vi raka vägen in till vår nya tygaffär och började välja och vraka, nästan lite hysteriskt från bådas håll. Vi blev nog båda lite upphetsade över hur mycket man kan göra och hur pass billigt det ändå är. Vi var där i över 2 timmar och hade 4 involverade säljare runt oss hela tiden. De bjöd på mangojos, söta karameller och vatten medan vi röjde bland alla tyger. Det blev massa nya klädesplagg för oss båda och vi ska tillbaka om en vecka och prova så allt är rätt måttat och till vår belåtenhet. -Å jag kan knapp vänta så kul är det.
Sen gick vi ner längs gatan och hittade ett härligt stället på gatan som vi beställde en helgrillad kyckling, kryddigt ris och vitlökssås. Jag tog en hel kokosnöt och drack och Ola en Lemonad. Saven från nöten ska tydligen var oerhört bra för alla slags krämpor så eftersom moskitos verkligen verkar tycka om mig här och de ger mig så snygga sår på benen, tog även lite kokosnötssav på dom också.


- I just Love this !
/ By

Längtar efter dessa !

/ Puss

Nytt uppdrag!

Kit Digital har bett mig inreda deras nya kontor. Kl: 08.00 imorse var jag på möte hos dom på deras nuvarande kontor i Media City. Det nya kontoret ligger i ett av det två magnifika höghusen mitt i Media City, dessa byggnader syns över hela Dubai och är ett kännetecken för det här området. Kontoret ligger på 29:e våningen och har en enastående utsikt över hela Dubai. Faktiskt första gången jag har sett staden från ovan och fått riktiga perspektiv på allt, när man är där nere är det ett enda virrvarr. Hur som helst har kontoret oändliga möjligheter att bli jättefint, eller tvärtom. Idag är det ett enda stort skal i råbetong. Hur jag ska få till detta på två veckor är inte riktigt klokt. Detta kommer absolut att bli min svåraste och mest krävande kund hittills. Att ha att göra med två australiensiska/latinokillar i 35-årsåldern som är stenhårda businessmen och har sin egen starka åsikt om vad stil och smak är och ska lägga in sina egna idéer i vad jag ska förväntas att hitta på kommer att sluta i katastrof. Men jag ska såklart göra mitt bästa. Har från och med idag, 3-dagar på mig att presentera en fullt idealisk skiss. Detta inkl. tak, golv, belysning, väggar, reception, tuffa elektriska rörelsemoment, specialdesignade bord, färger, stil mm mm
– Oh my god !

Efter mötet åkte jag hem till Carolina för att hjälpa henne bestämma om hon skulle returnera några av deras ny möbler och vad hon borde komplettera. Dom har fått det mycket gulligt och hemtrevligt.
Sen åkte vi ut på upptäckarresa. Jag är lite mallig över att jag nu kör omkring själv över allt och faktiskt hittar dit man ska och ifall det blir fel så kör man lite fel i ca 20 min men kommer till slut fram dit man skulle. Varje filkörning är en läxa och ny inlärning att hitta. Uppdraget idag var att hitta till sömmerskan som vår städerska Rose hade rekommenderat. Hon skulle ligga i Jumeirah Plaza Mall och det tar ca 25-min att åka dit. Väl framme var vi vrålhungriga och tog en lunch på Dome. Detta är ett lite mer lokalt Mall, vilket innebär att man kan hitta roliga småsaker. Jag köpte tex. den här fina servetthållaren.

Efter att ha frågat i 5 olika butiker inne i Mall:et hittade vi till slut Taringina (sömmerskan). Hon blev så glad att Rose hade rekommenderat oss att komma dit att hon genast bestämde sig för att vi skulle bli hennes privata kunder – alltså utanför butiken. Gärna för oss. Så nu ska hon och designen komma hem till mig i nästa vecka med visningsex på vad de kan göra och mäta mig och Carolina. Tyg vill vi köpa själva inne i Al Satwa imorgon kväll. Där finns mängder med tygaffärer som vi kan botanisera i, gud så härligt.

-Ja, så har ytterligare en dag passerat här igen. Tiden flyger iväg och nu är det nattsvart ute. Dags för en film och sedan sängen.

Idag har jag varit Amerikansk hemmafru!

Har införskaffat en Pilates boll, en Yoga matta & nya gym-skor. Nu ska det bli träna av. Jag försöker att gå till gymmet 4-ggr / veckan. Inget skryt bara mallig över att jag överhuvudtaget gör detta – vi får se hur länge. Men igår tycket iaf Ola att jag började utvecklas till en amerikansk hemmafru som tittar på Jane Fonda träningsprogram, köper onödiga prylar som ingen kommer att använda och bara tar plats samt fokuserar på onödiga saker. Hehe roligt tycker jag – för det är ju sant. Ja inte att jag helt och hållet är förvandlad men i väntan på att jobbet ska starta kan jag lika gärna pröva på det livet också. Sen kommer det absolut inte finnas tid till sånt lyx.

Rose vår städerska var här idag. Jag orkade inte göra mig ett onödigt ärende ute på stan bara för att lämna henne ifred till hennes åtaganden. Så jag stålsatte mig att vara hemma och äta min frukost och läsa av mina mail mm. Det kändes helkonstigt att ha henne kring fötterna medan jag bara satt och gjorde mitt. Jag frågade om hon ville ha thé eller kaffe eller om jag kunde hjälpa till med något. No Madam (åhå nu är jag Madam) it´s fine, you sit. Ja, det är ju klart egentligen men det känns iaf inte bekvämt – än så länge J

Har precis kommit hem från middag med Ola på Cabana. Vår privata restaurang vid poolområdet vid stranden. Det är faktiskt riktigt härligt där.
Nu sitter jag vid min dator och bloggar och Ola ligger på mage i soffan och jobbmailar medan tv:n är på i bakgrunden. Dubaimys.

Häj.

Helgens bravader.

I fredags var det kräftskiva på Jebel Ali Golf Resort. Ett mycket vackert hotell där Sweorna hade ordnat så fint. Festen var ute på hotellets underbara gräsmatta vid strandkanten. Vi mötes av höga brinnande facklor som bildade en allé fram till de härligt dukade borden, den gamla 80-talsdrinken pina colada som fördrink och skön samba musik från högtalarna. Stämningen var i full gång redan från start. Arrangören hälsade välkommen (det var lite som en Mallorca charter) och presenterade kvällens program. Sen var det full rulle till kräftorna som låg på is med vackra isskulpturer, ostar, grönsaker, quiche, frukter, desserter och kakor. Det serverades Absolut Vodka och de första snapsarna var sponsrade av Nordic Capital. Det sjöngs hellre än bra och hattävlingens 2:a plats togs av Seppi & Martin. Grattis !!

På väg till Atlantis med Carolina & Adam.
Atlantis– 10 miljarder att bygga.
Atlantis är ju först och främst ett lyxhotell med sina 1.539 rum i olika lyx och prisklasser. Ett av de enklaste rummen kostar 4.000kr natten och Poseidon-sviten blir din för endast 170.000 kr natten. Men då har du privatutsikt där hela ena väggen i sovrummet är ett enda stort akvarium. Eller om du hellre vill ha Takvåningen som har tre sovrum, tre badrum och ett matbord klätt i bladguld som klarar 18 middagsgäster.
Företaget bakom ö- och hotellbygget hoppas att Jumeirah Palm Island ska locka till sig 20.000 besökare om dagen. Vi får väl se !

På lördagen var det i alla fall Atlantis (vattenparken för både vuxnabarn & barn) som gällde för hela slanten. Vi skulle gå upp tidigt och äta frukost där hade vi tänkt. Men det är så oerhört svårt att gå upp här eftersom våra tjocka massiva överkast till gardiner gör sovrummet nattsvart även om solen ute står i Zenith. Men vi bestämde att Adam & Carolina skulle komma och hämta oss kl. 11.00, vilket de gjorde. Men frukosten blev en falafel Warp med is thé - inte så upphetsande. Men sen var det dags för vattenlekarna och vi gjorde allt man kunde.

Den roligaste vattengrejen var bergodalbana på vattenring genom tunnlar och vattenfall. Utsikten från toppen är magnifik som synes. Ola & Adam tog ett åk i den berömda Hajtunneln. Man faller 23 meter rakt ner och sedan in igenom en transparent tunnel där hajarna simmar glatt utanför.
Efter 5 timmar var vi som russin och fortsatte dagen in i Lost Chambers – Hotellets egen utställning som berättar om den mytomspunna sjunkna staden Atlantis. Ett megastort akvarium där 14.000 olika arters fisk lever, stora som små.

Här lite bilder från vattenparken & Akvariumet.

Ola åker Shark Leap och jag hälsar på rockan.

Enda missen som Dubaiarna gör när de vräker på med stort och mycket är att de sällan finns någon information att få. Inte en enda skylt om fisken att läsa. Det skulle ju t.ex. vara kul att få veta vad arten heter, hur den lever och av vad. Men Noll som mycket annat här.

Dagen avslutades med hemlagad indisk kyckling i vårt hem.

Kräftskiva & Ola är tillbaka

Lägenhetsensamheten är över - Äntligen!

Ola kom hem i natt och även fast klockan var mycket ville jag se vad han hade med sig i påsarna från la France. Det var en ljuvligt doftande korv, några pruttostar, 1 flaska rött och en back bärs.
Sen fick jag en vacker liten presse också .... jättefin.

Idag har vi bara uträttat lite ärenden och ska snart iväg på svensk kräftskiva på Jebel Ali Golf Resort. Det är Swea som anordnar festligheterna och vi ska tillsammans med Seppi & Martin surpla kräftor och sjunga sånger.

Vi hörs imorgon!

Idag känns allt mycket lättare.

Jag har nämligen skrivit under mitt kontrakt (HURRA!!!), så nu är det bara att invänta ett arbetsvisum. Åkte till Mall of the Emirates kl: 12.00 för att träffa Meera (ekonomiansvarig) och överlämna alla mina papper och prata lite om tjänsten. Det ska bli roligt att äntligen få sätta fart och lassa & lossa igen. Har ju saknat det lite, det är ju liksom mitt namn. Börjar om ca 3 veckor. Så jag hoppas någon från min eller Olas familj vill komma och hälsa på under den tiden eftersom jag just nu har all tid i världen.

Igår var det cocktail på JBR Hotel. Det är spanska modeveckan här nu och vi hade fått biljetter dit. Vi minglade runt och tittade på snygga kläder, skor och väskor. Åt lite snittar och annat krafs som låg på stora fat samt smakade lite olika viner. Trevlig men inte upphetsande. Roligt iaf att se vad alla har på sig och vad modet är här just nu och för kommande våren. Jag hade satt på mig en svart draperad klänning, bar min svarta kuvertväska, leopardsjal och guldskor. När jag kom hem till min uppfart var det helt mörkt där och jag blev mött av vår Security/receptionist kille. Han sa välkommen hem Madam; -How was the beach? –Eh what? –Oh sorry Madam I thought you where coming from the beach. –No dinner. -Va, hur kunde han tro det?

Alltså, vi har så stora tunga möbler hemma att jag blir tokig. Att dra ut en stol låter öronbedövande. Grannen ovanför har detsamma, vilket gör att man hoppar till varje gång någon ska sätta sig. Vårt matbord och stolar är enormt och är av massivt mörkt trä. Bordet har även en bred kant på sidorna vilket gör att man inte korsa sina ben inunder. Eftersom vi fortfarande har något slags flygfä inne, vill dom gärna vara kring benen när jag sitter och skriver framför datorn vid matbordet. De irriterar mig och då vill jag ju komma åt och ta bort dom eller åtminstone klia men jag sitter liksom fast pga. de tunga möblerna. Vet inte hur många gånger som jag klämt mig mellan mig själv och bordet. Ja jobbigt faktiskt.

Ikväll var jag ute med Olas kollegor, dom är väldigt gulliga. Trevligt att dom bjuder med mig på middag när Ola inte är hemma. Vi åt middag på stranden vid Hilton (mitt favoställe). Det börjar bli svalare här nu, vilket betyder att man kan sitta ute och äta en middag. Förut var det så fuktigt att kläderna blev genomdränkta i fukt och ansiktet var som en spegel. Men nu är det riktigt skönt och det kan t o m komma en lite svalare bris.

Imorgon kommer Ola äntligen hem igen. Han har jobbat i Nice och Monaco 14-dagar nonstop nu. Stå och säljprata och sälja på Mässan mellan 08.00-19.00, sen ut på kundmiddag och fortsätta att prata business och sälj sen därefter ev. ut på drink - upprepa sedan detta i 14-dagar = inte så kul och väldigt slitigt (enligt Ola själv via telefon) Ja, jag kan verkligen förstå det eftersom jag själv skulle vilja fly fältet efter ett sånt schema. Vi får ta och åka till Atlantis i helgen och göra lite vattenland.

Nu Natti.

Tisdag.

Då var det tisdag här i Dubai, vilket egentligen inte betyder något mer än just tisdag. Jag har nu uträttat alla mina uppgifter och vet faktiskt inte riktigt vad jag ska ta och hitta. Då tänker Ni säkert, men herregud det finns väl massor att göra där. Jo visst men man måste veta om allt också och orka/känna för att göra sig böket att hitta och ta sig dit. ALLT tar en evighet här och det är för att allt ligger så utspritt. Ifall jag ska utföra 4 ärenden på en dag (vilket inte är hälsosamt) kan de ligga åt var sitt vädersträck. Alltså måste man börja i ottan och kommer hem till sen kväll.

Jag har äntligen fått mitt jobb men vet ännu inte datumet när jag ska börja. Först måste jag få ett arbetsvisum och det kan ta upp till 1-2 månader i värsta fall. Men förhoppningsvis tar det bara någon vecka. Men jag kan absolut inte börja förrän min arbetsgivare har ett godkänt visum för mig, sån är lagen. Vi har redan uppehållstillstånd, det skulle ha tagit lika lång tid men vi fick dom på 5 dagar. Så man vet aldrig.

Tittade på som vanligt lite på tv igår kväll. Vi har 143 kanaler allt välja mellan men minst 50 av dom är arabnyheter, 30 kärlekssjungande tjejer som lider och resten är blandat från olika delar av världen. Det finns 2 kanaler som visar engelska filmer från 80-90-talet. Kul att se de gamla filmerna igen som Top Gun osv. Hur som helst hade det hänt en olycka någonstans här och de rapporterade direkt från sjukhuset. Där låg den stackar människan i hel pluppmundering med dropp och allt – kan hon inte få ta av sig det svarta skynket ens när hon är i nöd. Mannen låg också i sin vita dishdasha och guttrah (huvudbonad).

Jag får små bett som kliar hela tiden och som blir till fula sår. Det måste vara knott som biter elakt. Har bett t.o.m inne på handflatorna och självklart på benen. Vet inte hur jag ska bli av med dom eftersom dom inte syns till utan bara känns. Får väl ta och spraya med Baygon igen. Fast då måste jag gå ut och inte komma tillbaka på flera timmar – det känns som det skulle döda även mig.

Ikväll ska jag på cocktailparty. Äntligen ska jag få mingla lite med de tjusiga människorna. Ska cykla igenom garderoben och se om det finns något fräckt där.
Ciao A.

Ser en ljusning....

Förkylningen börjar ge sig och jag tog krafterna att gå ut och få mig en matbit så här på kvällen. Har inte varit utanför dörren på 3 dagar och kylskåpet är tomt.
Min mamma skulle ju ha kommit i natt men så blev hon sjuk och fick ställa in resan igår Det var oerhört tråkigt och ledsamt. Hade verkligen sett fram emot att ha henne här. Hade planerat in massa roliga saker för oss att göra under den här kommande veckan. Och så ligger hon i 39,5 graders feber hemma i Stockholm … Usch mamma, tycker jättesynd om dig.

Ola kommer hem igen (eller tillbaka) om 4 dagar, det längtar jag till - 14 dagar försmäktar jag på denna Ö.

Jag gick ner till Cabana, en rätt mysig restaurang som ligger här ute på Palmen vid stranden. Satte mig där och beställde en kyckling Warp och ett glas rött vin. Tittade ut över alla som satt och åt, drack och skrattade i sina sällskap. Eftersom jag fortfarande är rätt förkyld blir allting liksom lite i en bubbla, jag hör inte riktigt som jag brukar och allt ter sig lite annorlunda. Konstigt det där, att allt känns som på låtsas fast ändå på riktigt. Jag tyckte iaf att jag var jättegullig som satt där och försökte njuta av mig själv och omgivningen som faktiskt är fantastisk.
Efter middagen tog jag en promenad längs strandpromenaden för att få röra lite på mig och se något annat än våra 4 väggar. Tog av mig skorna och gick dom ca 20 metrarna rakt ner på stranden för att komma till vattnet. Tänkte gå längs vattenbrynet men när jag hade bara några få steg kvar kom en jättekrabba springande över mina fötter. Jag skrek till och sprang åt ett håll och krabban åt ett annat. Då gick jag hem.

Hoppas att jag orkar träffa Carolina imorgon som behöver hjälp med inredningsshopping för deras nya lägenhet.
Nu en stund framför tv:en, ska försöka hitta något annat än arabiska nyheter eller gamla filmer från 50-talet - sånt är kul ett tag.

Förkyld förkyld förkyld.

Har inte kunnat skriva på någon dag eftersom jag ligger i feber och förkylning. Det är ju aldrig kul att ligga hemma och vara sjuk men ännu tråkigare att ligga sjuk i Dubai. Dvs, svårt att ta mig någonstans att handla kureringssaker, ut i värmen och solen och ensam. Som tur är kommer min mamma och hälsar på nu på måndag, ska hämta henne på flygplatsen kl: 01.40. Jag gör allt jag kan för att bli frisk tills dess. Var hos doktorn igår och det visade sig att jag hade halsinfektion. Fick lite arabiska tabletter som jag hoppas ska börja värka snart. Jag och mamma ska ju hitta på massa kul saker under en vecka - måste ladda nu.

Min värsta dag hittills.

Dagen började fint med frukost & lite jobb framför dator. Sen iväg i taxi till mitt tredje ställe för intervju. Jag hade skrivit ner adressen prydligt men råkade glömma min mobil som låg på laddning. Ingen bra grej, då man alltid behöver ringa och säga att man blir sen eller inte hittar.
Taxin stannade två gånger och frågade olika säkerhetsgubbar om byggnaden (en adress är alltid en byggnads namn) han var 100 % säker att denna var rätt. Jag betalade och gick ur. Det visade sig vara ett sjukhus och jag fick tag i en mycket hjälpsam kille som jobbade där. Han ringde en vän och frågade om vägen, vi gick in i byggnaden för att jag inte skulle stå ute i värmen. Det är inte bra för dig sa han – omtänksamt! Sen kom en annan vän förbi och började prata och han ringde sin privatchaufför och bad honom köra mig dit jag skulle. Men när jag steg ut ur byggnaden kom en vanlig taxi som jag tog eftersom chauffören skulle dröja 15-min och jag var redan 20-min sen. -Well, jag skulle ha väntat på honom. Den här taxichauffören visste ingenting och släppte av mig i början på ett nytt kvarter. Jag sa att jag inte kan gå av där jag inte har en aning om vart jag är och vart jag ska. Då skrek han bara: -Gå av, det är väl bara att leta. Jag betalade och steg ur. Nu började en lång vandring i stekheta solen och jag frågade inne på caféer, barer och människor på gatan som alla pekade åt olika håll. Efter 3 olika vägbeskrivningar började jag tappa humöret och orken. Då kom en västerländsk kvinna gående och jag frågade om vägen. Hon visste ungefär var företaget låg och gick med mig runt kvarteret och pekade. Gå över den här parkeringen (jag lovar er, det var en ökenparkering fylld med sand och sopor lika stor som 4 st fotbollsplaner) och håll dig till höger så kommer du fram till alla inredningsföretag. Det är inte så långt att gå. Så jag gjorde som hon sa och frågade lite olika på vägen för att liksom bara höra mig för – ingen visste vad Al Naboodha Building låg. Vid den här tidpunkten rann svetten på ryggen och min klänning kletade sig fast på kroppen och jag började känna mig snurrig. Hade inte ätit något till frukost/lunch men hade lite vatten med mig i väskan (går aldrig ut utan vatten) Tillslut kom 4 business herrar ut från en byggnad som skulle på lunch så jag stoppade dom. Det roliga var att alla 4 pekade åt var sitt håll. Då fattade en av gubbarna att jag hade problem och ringde nummerupplysningen men under tiden kom en budkille förbi som han stoppade. Är det någon som vet vart allt ligger så är det dom. Han pekade åt ett 5:e håll och jag frågade gubbarna, -hur kommer jag dit? Vi kör dig sa han. Så jag hoppade in i deras bil där chauffören blev lite förvånad att jag hoppade in i framsätet. Herrarna presenterade mig för honom och sa, vi har en dam med oss som vi ska lotsa till sitt möte. Alla var oerhört hjälpsamma och såg till att jag tillslut kom fram till rätt byggnad. Äntligen framme, 1 timme försenad störtade jag in helt tufsig i håret, glansig i ansiktet och lite darrig. Men George var en mycket trevlig man som bara sa: You are in Dubai now my darling. Ja, det är precis vad jag är. Mötet gick bra och vi hade en trevlig timme. Eftersom jag dumt nog även hade bokat in tandläkaren kl: 17.00 samma dag blev det lite bråttom att hinna dit i tid. Vilket såklart var omöjligt då det inte gick att hitta en taxi på 30 minuter. George fick köra mig till Mövenpick Hotellet där det var en taxikö på ca 15 personer innan mig. Till slut blev det min tur och jag talade om min destination och att jag hade bråttom till min tandläkartid. Ok, No problem Mam. Då kör han in och tankar och får sina rutor tvättade – där gick 10-minuter. Jag tänker, du är i Dubai….
Det är enorma köer och han hittar inte till tandläkaren så jag ger upp och ber honom åka hem med mig. Nu har jag varit ute i 5 timmar och snurrat i olika bilar och jag är helt slut och hungrig. Seppi & Martin ringer och frågar om jag vill ut och äta med dom. Egentligen orkar jag inte det men tänker ja varför inte, trevlig att få prata svenska och umgås lite. Vi bestämmer den lokala restaurangen inne i stan. Jag tar en ny taxi och åker iväg. Efter ett tag frågar han (som alla gör)
C: vart kommer du ifrån?
A: Sverige. Vet du vart det ligger?
C: Ja absolut, jag gillar svenska folket de är alltid så trevliga.
A: Jaha, vad kul.
Sen säger han att alla svenskar alltid är så good-looking och tänder lampan i taket och vänder sig om och tittar på mig. Vinklar spegeln på ett mycket märkligt sätt för att kunna se mig bättre..
A: Vad gör du?
C: Ingenting.
A: Nähej, men vad du än gör så sluta med det och kör istället.
C: Ok.

Herregud !!!!

Väl framme hade vi en trevlig middag och åt gott och drack vatten. Sen frågade jag om Martin och Seppi kunde köra hem mig och jag fick hämta min bil som behövde tankas. Har ännu inte kunnat hitta till bensinstationen. Inga problem så jag kör efter Martin och försöker att ligga bakom honom hela tiden för att inte tappa honom. Vi åker ut på Sheikh Zayed Road (den stora motorvägen som man måste åka för att komma till alla Mall´s och större företag) som är oerhört tungt trafikerad på natten. Klockan är nu 22.30 vilket innebär nattsvart.


Motorvägen är 5 filig och ibland tar filen längst ut bara slut. Detta är oerhört svårt att veta, det kommer en skylt ca 100 meter innan som varnar. Helt plötsligt kommer en stor cementlastbil upp jämte mig och blinkar att han ska in i min fil. Jag vill inte tappa Martin så jag ligger kvar och kör i 120-km/h. Han fortsätter att gas och ska bara in framför mig, han trycker och trycker och tillslut vet jag inte vart jag ska ta vägen för det är bilar bakom och bredvid, alla kör i 120-140-km/h. Eftersom han är stor och bara åker på ser jag inte att ca 3-meter framför mig, helt plötslig står ett stort cementblock med en skylt som säger att vägen tar slut här. No shit, jag kastar mig på bromsen
så att däcken skriker och bilen hoppar till. Bilen och jag har milimeter till att smälla rakt in i cementblocket. Bilen hoppar till och jag slänger mig ut i nästa fil. Lyckligtvis var det ingen bil där, det hann jag aldrig seefter eftersom allt hände på en mikrosekund. Bilbältet ryckte till och jag fick en smäll i bröstet. Så jävla obehagligt!! Det ända jag hann att tänka var: Nu dör jag och det är alldeles förtidig för det.
Jag var tvungen att fortsätta köra i hög hastighet för att inte hindra bakomliggande bilar. Väl framme vid bensinstationen väntar Martin & Seppi och ser min skärrade min. Jag bryter ihop av gråt och darrar som ett asplöv. Martin fick tanka bilen och kör mig hem. Jag var chockad hela natten och försökte ringa Ola som inte gick att nå eftersom han är i Nice.
Då tyckte jag synd om mig själv och kände mig oerhört ensam. Men som tur är kommer det en ny dag och den har varit mycket bättre.

Det var lite too much idag men jag är glad att jag lever !