Längtar efter dessa !

/ Puss

Nytt uppdrag!

Kit Digital har bett mig inreda deras nya kontor. Kl: 08.00 imorse var jag på möte hos dom på deras nuvarande kontor i Media City. Det nya kontoret ligger i ett av det två magnifika höghusen mitt i Media City, dessa byggnader syns över hela Dubai och är ett kännetecken för det här området. Kontoret ligger på 29:e våningen och har en enastående utsikt över hela Dubai. Faktiskt första gången jag har sett staden från ovan och fått riktiga perspektiv på allt, när man är där nere är det ett enda virrvarr. Hur som helst har kontoret oändliga möjligheter att bli jättefint, eller tvärtom. Idag är det ett enda stort skal i råbetong. Hur jag ska få till detta på två veckor är inte riktigt klokt. Detta kommer absolut att bli min svåraste och mest krävande kund hittills. Att ha att göra med två australiensiska/latinokillar i 35-årsåldern som är stenhårda businessmen och har sin egen starka åsikt om vad stil och smak är och ska lägga in sina egna idéer i vad jag ska förväntas att hitta på kommer att sluta i katastrof. Men jag ska såklart göra mitt bästa. Har från och med idag, 3-dagar på mig att presentera en fullt idealisk skiss. Detta inkl. tak, golv, belysning, väggar, reception, tuffa elektriska rörelsemoment, specialdesignade bord, färger, stil mm mm
– Oh my god !

Efter mötet åkte jag hem till Carolina för att hjälpa henne bestämma om hon skulle returnera några av deras ny möbler och vad hon borde komplettera. Dom har fått det mycket gulligt och hemtrevligt.
Sen åkte vi ut på upptäckarresa. Jag är lite mallig över att jag nu kör omkring själv över allt och faktiskt hittar dit man ska och ifall det blir fel så kör man lite fel i ca 20 min men kommer till slut fram dit man skulle. Varje filkörning är en läxa och ny inlärning att hitta. Uppdraget idag var att hitta till sömmerskan som vår städerska Rose hade rekommenderat. Hon skulle ligga i Jumeirah Plaza Mall och det tar ca 25-min att åka dit. Väl framme var vi vrålhungriga och tog en lunch på Dome. Detta är ett lite mer lokalt Mall, vilket innebär att man kan hitta roliga småsaker. Jag köpte tex. den här fina servetthållaren.

Efter att ha frågat i 5 olika butiker inne i Mall:et hittade vi till slut Taringina (sömmerskan). Hon blev så glad att Rose hade rekommenderat oss att komma dit att hon genast bestämde sig för att vi skulle bli hennes privata kunder – alltså utanför butiken. Gärna för oss. Så nu ska hon och designen komma hem till mig i nästa vecka med visningsex på vad de kan göra och mäta mig och Carolina. Tyg vill vi köpa själva inne i Al Satwa imorgon kväll. Där finns mängder med tygaffärer som vi kan botanisera i, gud så härligt.

-Ja, så har ytterligare en dag passerat här igen. Tiden flyger iväg och nu är det nattsvart ute. Dags för en film och sedan sängen.

Idag har jag varit Amerikansk hemmafru!

Har införskaffat en Pilates boll, en Yoga matta & nya gym-skor. Nu ska det bli träna av. Jag försöker att gå till gymmet 4-ggr / veckan. Inget skryt bara mallig över att jag överhuvudtaget gör detta – vi får se hur länge. Men igår tycket iaf Ola att jag började utvecklas till en amerikansk hemmafru som tittar på Jane Fonda träningsprogram, köper onödiga prylar som ingen kommer att använda och bara tar plats samt fokuserar på onödiga saker. Hehe roligt tycker jag – för det är ju sant. Ja inte att jag helt och hållet är förvandlad men i väntan på att jobbet ska starta kan jag lika gärna pröva på det livet också. Sen kommer det absolut inte finnas tid till sånt lyx.

Rose vår städerska var här idag. Jag orkade inte göra mig ett onödigt ärende ute på stan bara för att lämna henne ifred till hennes åtaganden. Så jag stålsatte mig att vara hemma och äta min frukost och läsa av mina mail mm. Det kändes helkonstigt att ha henne kring fötterna medan jag bara satt och gjorde mitt. Jag frågade om hon ville ha thé eller kaffe eller om jag kunde hjälpa till med något. No Madam (åhå nu är jag Madam) it´s fine, you sit. Ja, det är ju klart egentligen men det känns iaf inte bekvämt – än så länge J

Har precis kommit hem från middag med Ola på Cabana. Vår privata restaurang vid poolområdet vid stranden. Det är faktiskt riktigt härligt där.
Nu sitter jag vid min dator och bloggar och Ola ligger på mage i soffan och jobbmailar medan tv:n är på i bakgrunden. Dubaimys.

Häj.

Helgens bravader.

I fredags var det kräftskiva på Jebel Ali Golf Resort. Ett mycket vackert hotell där Sweorna hade ordnat så fint. Festen var ute på hotellets underbara gräsmatta vid strandkanten. Vi mötes av höga brinnande facklor som bildade en allé fram till de härligt dukade borden, den gamla 80-talsdrinken pina colada som fördrink och skön samba musik från högtalarna. Stämningen var i full gång redan från start. Arrangören hälsade välkommen (det var lite som en Mallorca charter) och presenterade kvällens program. Sen var det full rulle till kräftorna som låg på is med vackra isskulpturer, ostar, grönsaker, quiche, frukter, desserter och kakor. Det serverades Absolut Vodka och de första snapsarna var sponsrade av Nordic Capital. Det sjöngs hellre än bra och hattävlingens 2:a plats togs av Seppi & Martin. Grattis !!

På väg till Atlantis med Carolina & Adam.
Atlantis– 10 miljarder att bygga.
Atlantis är ju först och främst ett lyxhotell med sina 1.539 rum i olika lyx och prisklasser. Ett av de enklaste rummen kostar 4.000kr natten och Poseidon-sviten blir din för endast 170.000 kr natten. Men då har du privatutsikt där hela ena väggen i sovrummet är ett enda stort akvarium. Eller om du hellre vill ha Takvåningen som har tre sovrum, tre badrum och ett matbord klätt i bladguld som klarar 18 middagsgäster.
Företaget bakom ö- och hotellbygget hoppas att Jumeirah Palm Island ska locka till sig 20.000 besökare om dagen. Vi får väl se !

På lördagen var det i alla fall Atlantis (vattenparken för både vuxnabarn & barn) som gällde för hela slanten. Vi skulle gå upp tidigt och äta frukost där hade vi tänkt. Men det är så oerhört svårt att gå upp här eftersom våra tjocka massiva överkast till gardiner gör sovrummet nattsvart även om solen ute står i Zenith. Men vi bestämde att Adam & Carolina skulle komma och hämta oss kl. 11.00, vilket de gjorde. Men frukosten blev en falafel Warp med is thé - inte så upphetsande. Men sen var det dags för vattenlekarna och vi gjorde allt man kunde.

Den roligaste vattengrejen var bergodalbana på vattenring genom tunnlar och vattenfall. Utsikten från toppen är magnifik som synes. Ola & Adam tog ett åk i den berömda Hajtunneln. Man faller 23 meter rakt ner och sedan in igenom en transparent tunnel där hajarna simmar glatt utanför.
Efter 5 timmar var vi som russin och fortsatte dagen in i Lost Chambers – Hotellets egen utställning som berättar om den mytomspunna sjunkna staden Atlantis. Ett megastort akvarium där 14.000 olika arters fisk lever, stora som små.

Här lite bilder från vattenparken & Akvariumet.

Ola åker Shark Leap och jag hälsar på rockan.

Enda missen som Dubaiarna gör när de vräker på med stort och mycket är att de sällan finns någon information att få. Inte en enda skylt om fisken att läsa. Det skulle ju t.ex. vara kul att få veta vad arten heter, hur den lever och av vad. Men Noll som mycket annat här.

Dagen avslutades med hemlagad indisk kyckling i vårt hem.

Kräftskiva & Ola är tillbaka

Lägenhetsensamheten är över - Äntligen!

Ola kom hem i natt och även fast klockan var mycket ville jag se vad han hade med sig i påsarna från la France. Det var en ljuvligt doftande korv, några pruttostar, 1 flaska rött och en back bärs.
Sen fick jag en vacker liten presse också .... jättefin.

Idag har vi bara uträttat lite ärenden och ska snart iväg på svensk kräftskiva på Jebel Ali Golf Resort. Det är Swea som anordnar festligheterna och vi ska tillsammans med Seppi & Martin surpla kräftor och sjunga sånger.

Vi hörs imorgon!

Idag känns allt mycket lättare.

Jag har nämligen skrivit under mitt kontrakt (HURRA!!!), så nu är det bara att invänta ett arbetsvisum. Åkte till Mall of the Emirates kl: 12.00 för att träffa Meera (ekonomiansvarig) och överlämna alla mina papper och prata lite om tjänsten. Det ska bli roligt att äntligen få sätta fart och lassa & lossa igen. Har ju saknat det lite, det är ju liksom mitt namn. Börjar om ca 3 veckor. Så jag hoppas någon från min eller Olas familj vill komma och hälsa på under den tiden eftersom jag just nu har all tid i världen.

Igår var det cocktail på JBR Hotel. Det är spanska modeveckan här nu och vi hade fått biljetter dit. Vi minglade runt och tittade på snygga kläder, skor och väskor. Åt lite snittar och annat krafs som låg på stora fat samt smakade lite olika viner. Trevlig men inte upphetsande. Roligt iaf att se vad alla har på sig och vad modet är här just nu och för kommande våren. Jag hade satt på mig en svart draperad klänning, bar min svarta kuvertväska, leopardsjal och guldskor. När jag kom hem till min uppfart var det helt mörkt där och jag blev mött av vår Security/receptionist kille. Han sa välkommen hem Madam; -How was the beach? –Eh what? –Oh sorry Madam I thought you where coming from the beach. –No dinner. -Va, hur kunde han tro det?

Alltså, vi har så stora tunga möbler hemma att jag blir tokig. Att dra ut en stol låter öronbedövande. Grannen ovanför har detsamma, vilket gör att man hoppar till varje gång någon ska sätta sig. Vårt matbord och stolar är enormt och är av massivt mörkt trä. Bordet har även en bred kant på sidorna vilket gör att man inte korsa sina ben inunder. Eftersom vi fortfarande har något slags flygfä inne, vill dom gärna vara kring benen när jag sitter och skriver framför datorn vid matbordet. De irriterar mig och då vill jag ju komma åt och ta bort dom eller åtminstone klia men jag sitter liksom fast pga. de tunga möblerna. Vet inte hur många gånger som jag klämt mig mellan mig själv och bordet. Ja jobbigt faktiskt.

Ikväll var jag ute med Olas kollegor, dom är väldigt gulliga. Trevligt att dom bjuder med mig på middag när Ola inte är hemma. Vi åt middag på stranden vid Hilton (mitt favoställe). Det börjar bli svalare här nu, vilket betyder att man kan sitta ute och äta en middag. Förut var det så fuktigt att kläderna blev genomdränkta i fukt och ansiktet var som en spegel. Men nu är det riktigt skönt och det kan t o m komma en lite svalare bris.

Imorgon kommer Ola äntligen hem igen. Han har jobbat i Nice och Monaco 14-dagar nonstop nu. Stå och säljprata och sälja på Mässan mellan 08.00-19.00, sen ut på kundmiddag och fortsätta att prata business och sälj sen därefter ev. ut på drink - upprepa sedan detta i 14-dagar = inte så kul och väldigt slitigt (enligt Ola själv via telefon) Ja, jag kan verkligen förstå det eftersom jag själv skulle vilja fly fältet efter ett sånt schema. Vi får ta och åka till Atlantis i helgen och göra lite vattenland.

Nu Natti.

Tisdag.

Då var det tisdag här i Dubai, vilket egentligen inte betyder något mer än just tisdag. Jag har nu uträttat alla mina uppgifter och vet faktiskt inte riktigt vad jag ska ta och hitta. Då tänker Ni säkert, men herregud det finns väl massor att göra där. Jo visst men man måste veta om allt också och orka/känna för att göra sig böket att hitta och ta sig dit. ALLT tar en evighet här och det är för att allt ligger så utspritt. Ifall jag ska utföra 4 ärenden på en dag (vilket inte är hälsosamt) kan de ligga åt var sitt vädersträck. Alltså måste man börja i ottan och kommer hem till sen kväll.

Jag har äntligen fått mitt jobb men vet ännu inte datumet när jag ska börja. Först måste jag få ett arbetsvisum och det kan ta upp till 1-2 månader i värsta fall. Men förhoppningsvis tar det bara någon vecka. Men jag kan absolut inte börja förrän min arbetsgivare har ett godkänt visum för mig, sån är lagen. Vi har redan uppehållstillstånd, det skulle ha tagit lika lång tid men vi fick dom på 5 dagar. Så man vet aldrig.

Tittade på som vanligt lite på tv igår kväll. Vi har 143 kanaler allt välja mellan men minst 50 av dom är arabnyheter, 30 kärlekssjungande tjejer som lider och resten är blandat från olika delar av världen. Det finns 2 kanaler som visar engelska filmer från 80-90-talet. Kul att se de gamla filmerna igen som Top Gun osv. Hur som helst hade det hänt en olycka någonstans här och de rapporterade direkt från sjukhuset. Där låg den stackar människan i hel pluppmundering med dropp och allt – kan hon inte få ta av sig det svarta skynket ens när hon är i nöd. Mannen låg också i sin vita dishdasha och guttrah (huvudbonad).

Jag får små bett som kliar hela tiden och som blir till fula sår. Det måste vara knott som biter elakt. Har bett t.o.m inne på handflatorna och självklart på benen. Vet inte hur jag ska bli av med dom eftersom dom inte syns till utan bara känns. Får väl ta och spraya med Baygon igen. Fast då måste jag gå ut och inte komma tillbaka på flera timmar – det känns som det skulle döda även mig.

Ikväll ska jag på cocktailparty. Äntligen ska jag få mingla lite med de tjusiga människorna. Ska cykla igenom garderoben och se om det finns något fräckt där.
Ciao A.

Ser en ljusning....

Förkylningen börjar ge sig och jag tog krafterna att gå ut och få mig en matbit så här på kvällen. Har inte varit utanför dörren på 3 dagar och kylskåpet är tomt.
Min mamma skulle ju ha kommit i natt men så blev hon sjuk och fick ställa in resan igår Det var oerhört tråkigt och ledsamt. Hade verkligen sett fram emot att ha henne här. Hade planerat in massa roliga saker för oss att göra under den här kommande veckan. Och så ligger hon i 39,5 graders feber hemma i Stockholm … Usch mamma, tycker jättesynd om dig.

Ola kommer hem igen (eller tillbaka) om 4 dagar, det längtar jag till - 14 dagar försmäktar jag på denna Ö.

Jag gick ner till Cabana, en rätt mysig restaurang som ligger här ute på Palmen vid stranden. Satte mig där och beställde en kyckling Warp och ett glas rött vin. Tittade ut över alla som satt och åt, drack och skrattade i sina sällskap. Eftersom jag fortfarande är rätt förkyld blir allting liksom lite i en bubbla, jag hör inte riktigt som jag brukar och allt ter sig lite annorlunda. Konstigt det där, att allt känns som på låtsas fast ändå på riktigt. Jag tyckte iaf att jag var jättegullig som satt där och försökte njuta av mig själv och omgivningen som faktiskt är fantastisk.
Efter middagen tog jag en promenad längs strandpromenaden för att få röra lite på mig och se något annat än våra 4 väggar. Tog av mig skorna och gick dom ca 20 metrarna rakt ner på stranden för att komma till vattnet. Tänkte gå längs vattenbrynet men när jag hade bara några få steg kvar kom en jättekrabba springande över mina fötter. Jag skrek till och sprang åt ett håll och krabban åt ett annat. Då gick jag hem.

Hoppas att jag orkar träffa Carolina imorgon som behöver hjälp med inredningsshopping för deras nya lägenhet.
Nu en stund framför tv:en, ska försöka hitta något annat än arabiska nyheter eller gamla filmer från 50-talet - sånt är kul ett tag.

Förkyld förkyld förkyld.

Har inte kunnat skriva på någon dag eftersom jag ligger i feber och förkylning. Det är ju aldrig kul att ligga hemma och vara sjuk men ännu tråkigare att ligga sjuk i Dubai. Dvs, svårt att ta mig någonstans att handla kureringssaker, ut i värmen och solen och ensam. Som tur är kommer min mamma och hälsar på nu på måndag, ska hämta henne på flygplatsen kl: 01.40. Jag gör allt jag kan för att bli frisk tills dess. Var hos doktorn igår och det visade sig att jag hade halsinfektion. Fick lite arabiska tabletter som jag hoppas ska börja värka snart. Jag och mamma ska ju hitta på massa kul saker under en vecka - måste ladda nu.

Min värsta dag hittills.

Dagen började fint med frukost & lite jobb framför dator. Sen iväg i taxi till mitt tredje ställe för intervju. Jag hade skrivit ner adressen prydligt men råkade glömma min mobil som låg på laddning. Ingen bra grej, då man alltid behöver ringa och säga att man blir sen eller inte hittar.
Taxin stannade två gånger och frågade olika säkerhetsgubbar om byggnaden (en adress är alltid en byggnads namn) han var 100 % säker att denna var rätt. Jag betalade och gick ur. Det visade sig vara ett sjukhus och jag fick tag i en mycket hjälpsam kille som jobbade där. Han ringde en vän och frågade om vägen, vi gick in i byggnaden för att jag inte skulle stå ute i värmen. Det är inte bra för dig sa han – omtänksamt! Sen kom en annan vän förbi och började prata och han ringde sin privatchaufför och bad honom köra mig dit jag skulle. Men när jag steg ut ur byggnaden kom en vanlig taxi som jag tog eftersom chauffören skulle dröja 15-min och jag var redan 20-min sen. -Well, jag skulle ha väntat på honom. Den här taxichauffören visste ingenting och släppte av mig i början på ett nytt kvarter. Jag sa att jag inte kan gå av där jag inte har en aning om vart jag är och vart jag ska. Då skrek han bara: -Gå av, det är väl bara att leta. Jag betalade och steg ur. Nu började en lång vandring i stekheta solen och jag frågade inne på caféer, barer och människor på gatan som alla pekade åt olika håll. Efter 3 olika vägbeskrivningar började jag tappa humöret och orken. Då kom en västerländsk kvinna gående och jag frågade om vägen. Hon visste ungefär var företaget låg och gick med mig runt kvarteret och pekade. Gå över den här parkeringen (jag lovar er, det var en ökenparkering fylld med sand och sopor lika stor som 4 st fotbollsplaner) och håll dig till höger så kommer du fram till alla inredningsföretag. Det är inte så långt att gå. Så jag gjorde som hon sa och frågade lite olika på vägen för att liksom bara höra mig för – ingen visste vad Al Naboodha Building låg. Vid den här tidpunkten rann svetten på ryggen och min klänning kletade sig fast på kroppen och jag började känna mig snurrig. Hade inte ätit något till frukost/lunch men hade lite vatten med mig i väskan (går aldrig ut utan vatten) Tillslut kom 4 business herrar ut från en byggnad som skulle på lunch så jag stoppade dom. Det roliga var att alla 4 pekade åt var sitt håll. Då fattade en av gubbarna att jag hade problem och ringde nummerupplysningen men under tiden kom en budkille förbi som han stoppade. Är det någon som vet vart allt ligger så är det dom. Han pekade åt ett 5:e håll och jag frågade gubbarna, -hur kommer jag dit? Vi kör dig sa han. Så jag hoppade in i deras bil där chauffören blev lite förvånad att jag hoppade in i framsätet. Herrarna presenterade mig för honom och sa, vi har en dam med oss som vi ska lotsa till sitt möte. Alla var oerhört hjälpsamma och såg till att jag tillslut kom fram till rätt byggnad. Äntligen framme, 1 timme försenad störtade jag in helt tufsig i håret, glansig i ansiktet och lite darrig. Men George var en mycket trevlig man som bara sa: You are in Dubai now my darling. Ja, det är precis vad jag är. Mötet gick bra och vi hade en trevlig timme. Eftersom jag dumt nog även hade bokat in tandläkaren kl: 17.00 samma dag blev det lite bråttom att hinna dit i tid. Vilket såklart var omöjligt då det inte gick att hitta en taxi på 30 minuter. George fick köra mig till Mövenpick Hotellet där det var en taxikö på ca 15 personer innan mig. Till slut blev det min tur och jag talade om min destination och att jag hade bråttom till min tandläkartid. Ok, No problem Mam. Då kör han in och tankar och får sina rutor tvättade – där gick 10-minuter. Jag tänker, du är i Dubai….
Det är enorma köer och han hittar inte till tandläkaren så jag ger upp och ber honom åka hem med mig. Nu har jag varit ute i 5 timmar och snurrat i olika bilar och jag är helt slut och hungrig. Seppi & Martin ringer och frågar om jag vill ut och äta med dom. Egentligen orkar jag inte det men tänker ja varför inte, trevlig att få prata svenska och umgås lite. Vi bestämmer den lokala restaurangen inne i stan. Jag tar en ny taxi och åker iväg. Efter ett tag frågar han (som alla gör)
C: vart kommer du ifrån?
A: Sverige. Vet du vart det ligger?
C: Ja absolut, jag gillar svenska folket de är alltid så trevliga.
A: Jaha, vad kul.
Sen säger han att alla svenskar alltid är så good-looking och tänder lampan i taket och vänder sig om och tittar på mig. Vinklar spegeln på ett mycket märkligt sätt för att kunna se mig bättre..
A: Vad gör du?
C: Ingenting.
A: Nähej, men vad du än gör så sluta med det och kör istället.
C: Ok.

Herregud !!!!

Väl framme hade vi en trevlig middag och åt gott och drack vatten. Sen frågade jag om Martin och Seppi kunde köra hem mig och jag fick hämta min bil som behövde tankas. Har ännu inte kunnat hitta till bensinstationen. Inga problem så jag kör efter Martin och försöker att ligga bakom honom hela tiden för att inte tappa honom. Vi åker ut på Sheikh Zayed Road (den stora motorvägen som man måste åka för att komma till alla Mall´s och större företag) som är oerhört tungt trafikerad på natten. Klockan är nu 22.30 vilket innebär nattsvart.


Motorvägen är 5 filig och ibland tar filen längst ut bara slut. Detta är oerhört svårt att veta, det kommer en skylt ca 100 meter innan som varnar. Helt plötsligt kommer en stor cementlastbil upp jämte mig och blinkar att han ska in i min fil. Jag vill inte tappa Martin så jag ligger kvar och kör i 120-km/h. Han fortsätter att gas och ska bara in framför mig, han trycker och trycker och tillslut vet jag inte vart jag ska ta vägen för det är bilar bakom och bredvid, alla kör i 120-140-km/h. Eftersom han är stor och bara åker på ser jag inte att ca 3-meter framför mig, helt plötslig står ett stort cementblock med en skylt som säger att vägen tar slut här. No shit, jag kastar mig på bromsen
så att däcken skriker och bilen hoppar till. Bilen och jag har milimeter till att smälla rakt in i cementblocket. Bilen hoppar till och jag slänger mig ut i nästa fil. Lyckligtvis var det ingen bil där, det hann jag aldrig seefter eftersom allt hände på en mikrosekund. Bilbältet ryckte till och jag fick en smäll i bröstet. Så jävla obehagligt!! Det ända jag hann att tänka var: Nu dör jag och det är alldeles förtidig för det.
Jag var tvungen att fortsätta köra i hög hastighet för att inte hindra bakomliggande bilar. Väl framme vid bensinstationen väntar Martin & Seppi och ser min skärrade min. Jag bryter ihop av gråt och darrar som ett asplöv. Martin fick tanka bilen och kör mig hem. Jag var chockad hela natten och försökte ringa Ola som inte gick att nå eftersom han är i Nice.
Då tyckte jag synd om mig själv och kände mig oerhört ensam. Men som tur är kommer det en ny dag och den har varit mycket bättre.

Det var lite too much idag men jag är glad att jag lever !

Lite Väder.

Dagens program:

1. Har städat i lägenheten.

2. Ska på intervju till ett tredje inredningsföretag kl: 15.00

3. Ska till tandläkaren kl: 17.00 - tandvärk

4. Försöka hitta till bensinstationen och tanka

5. Ut på middag med Adam & Carolina

6. ?

Lätt att få men hårt att jobba.

Har precis kommit tillbaka från en arbetsintervju. De ringde upp mig igår och ville att jag skulle komma efter de läst igenom min CV. Tjänster är Head of Interior design.
Jag var helt oförberedd och visste inte ens vad företaget var specialiserade inom. Det finns ju så många typer av inredningsföretag här. Det visade sig vara två "vanliga" engelska killar som ligger bakom företaget och att de har stora investorer till sin hjälp att göra egentligen vad de vill för att få detta inredningsföretag att nå toppen. Min uppgift blir att administrera hela projekt, dvs. träffa kunder, samla ihop teamet som behövs, hitta leverantörer, åka på mässor runt om i värden (om jag vill och behöver för inspiration och nya leverantörer), presentera jobbet och förhoppningsvis ta berömmet för det. Lönen och förmånerna är mycket bra men jag vet iaf inte om jag vill ha det. Det låter som mitt drömjobb men….. ja vi får se. Ska återkomma till dom inom en vecka. Förövrigt var en av deras kollegors nuvarande kund självaste Sheikh Khalifa – Presidenten.

Inredaren fick som gåva en Jaguar XKR för sitt väl utförda arbete. Det är så man tackar för ett bra samarbete + sitt arvode.

-Ehe, ok!

Imorgon ska jag till ett tredje företag och presentera mig. Jag tycker det är viktigt att kolla runt lite på vad Dubai har att erbjuda och vad jag har för möjligheter. Det verkar ju inte direkt vara det svåraste att få jobb inom mitt yrke. Nya bostäder växer upp som svampar ur jorden och alla vill ha dom inredda. Paradiset skulle man kunna säga. Fast just idag är jag trött på Dubai och längtar hem till Sverige. Det är liksom lite för mycket, jag blir helt snurrig av allt nytt.

Det gäller att hitta rätt bostad (rätt område, rätt pris och rätt hyresvärd), skaffa visum och körkort, hitta jobb (läsa på om företaget, lyssna, förhandla, se till att de har rätt termination clauses) träffa nya människor varje dag, hitta vänner och berätta 100ggr om sig själv, vara nyfiken och intresserad av ALLT och alla, hitta vart allt ligger, försöka köra bil i den hetsiga trafiken och samtidigt läsa på skyltarna var man ska (Sheikh Zayed Rd, Jumeirah Beach Rd, Umm Hureid Rd, Al Seef Rd mm). Eftersom de bygger om hela tiden kan en gata vara borta imorgon och man får försöka hitta en annan utväg. Det är varmt, kallt, dragit, fuktigt och torrt om vart annat – var är den vanliga luften !!! ??? Min kropp får en chock 24 timmar om dygnet, inte undra på att jag har huvudvärk. Ola är dessutom bortrest på affärsresa till Nice och sedan Monaco i 14-dagar. Så det blir till att roa mig själv på bästa möjliga sätt.

Ringde t.o.m och avbokade städerskan idag för jag vill inte träffa fler människor idag. Måste ändå åka ner till hyrbilstället i Media City för att de behöver en kopia på mitt körkort eftersom både Ola och jag kör bilen. Det är ju Ola som står som ägare men jaja….

Smakernas afton igår kväll.

Mat, mat och åter mat. Det är det stora nöjet här och även för oss. Igår var vi på Olas favorit restaurang – Indego, vi kallar den lyxindien. Den ligger i det 5-stjärniga Grosvenor House vid Marinan. Det är här man ska hänga om man vill synas och gå ut. Många av de bästa restaurangerna och barerna ligger just i detta hus. Indego har allt, fin miljö, hög servicenivå och riktigt fin och bra mat. Vineet Bhatia som är född i Bombay har vunnit Michelin Star titeln och ligger bakom många framgångsrika restauranger runt om i världen. Gillar man indiskmat är detta ett måste eftersom var enda liten smakbit är en explosion. Min vän Sanna kommer att smälla av.

Här är några bilder från de ställen vi gärna besöker.

Bar 44 – Ligger lämpligen på just våning 44 och har en panoramavy över hela Dubai. Här är det en lite lugnare pianokänsla över stället men kan absolut bli lite drag framåt natten. Fin inredning och riktig lyxkänsla.

Ottomans – En turk/persier restaurang med endast traditionella recept.

Buddha Bar – Ett härligt ställe att bara ta en drink på eller en längre middag. Restaurangen är såklart oerhört tufft inredd med dess överdimensionerade möbler och accessoarer.

Hilton Jumeirah – Vårt första hotell vi bodde på när vi kom ner. De har en jättemysig restaurang på stranden där man sitter och äter jätteräkor till vågornas brus.
Madinat – Middagen kan inte bli mer romantisk och mysig än på någon av Madinats alla restauranger. Bilden talar för sig själv.

Idag åkte vi till Al Ali för att hitta på en bil som Ola ville köpa. Det är 1,5 timmes bilfärd rakt ut i öknen. Staden gränsar till Oman och vi skulle nog säga att det kändes som världens ände. Nu hann vi dessvärre inte se så mycket av själva staden utan åkte mest igenom den för att mörkret hann före oss. Bilen är en Mitsubishi Pajero från -97, en riktig Olabil faktiskt. Ägaren var en trevlig tandinplantats herre från Libanon. Familjen har bott här i 20 år och bjöd oss på både jos och turkiskt kaffe. Först satte vi oss ner i vardagsrummet och drack jos för att bekanta oss med varandra, sen tog Ola och jag en provtur, sen genomgång av bilen med Edvard och sen avslutades affären med turkiskt kaffe inne i salongen. Kul att komma hem till andra och se hur de bor och lever. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag och kväll. Ola är nöjd och glad över sin nya bil och ska senare åka in till en verkstad och få den uppolerad ordentligt. Hämtning av bilen blir efter att Ola kommit hem från sin affärsresa till Nice på 10-dagar och då hoppas vi på att alla körkortspapper är i sin ordning. Jag kommer att skaffa mig en lite mindre bil och det blir förmodligen en golf. Vi behöver ju varsin bil här när båda ska till jobbet – trist men sant.

Körkort
Att byta sitt svenska körkort till ett arabiskt är inte gjort på 5-minuter. Det gäller först och främst såklart att du har fått ett visum, vilket tar sin lilla tid. Det var därför vi gjorde alla sjukhusbesök bl.a. och fyllde i massor med papper som skickades till Media City Free Zoner.
Men för oss tog det bara 1 vecka vilket är mycket snabbt. För att ansöka om körkort behövs 4 st foton på sig själv, sitt originalpass, en blankett från Traffic Office och ett intyg från din arbetsplats att det accepterar att du har ett körkort. Den blanketten heter ”No Objection Letter” och kan tydligen, fast mycket sälla nekas. Sen tar man alla dessa papper och åker ner till närmaste Traffic Department och fyller i en ansökan som är på arabiska, kostnad ca 200 sek. Efter detta åker man med sin ansökan till en ögonklinik och gör ett syntest som kostar ca 60 sek. Sen åker man tillbaka till TD och ställer sig i en lång kö för att processa sig igenom hela processen för en sista gång. Körkortet är giltigt i ett år och kan för en kostnad av 80 sek förlängas.

Det blev svenska köttbullar, spenat och ett glas vin till middag ikväll. Vi har 2 flaskor som det sparas och smuttas på – det gäller att välja sina tillfällen.
// Natti.

Åter i etern.

Hej Hallå !

Nätet har legat nere i 1½ dag här. Det är oerhört frustrerande då det är min enda väg att ha kontakt med omvärlden. Jag har även börjat få mindre tid att skriva på Bloggen, vilket såklart både är bra och dåligt. Det betyder ju att jag har mer att göra nu än innan. Helgen var ju fylld med utflykter, provtagning och restaurangbesök.
Vi åkte även till Atlantis fast hann bara vara där en kortis då vi skulle infinna oss på Medical Center för Visum blodprovstagning = HIV-test. Alla som ansöker om ett Visum här måste ta hiv-test. Har man HIV åker man ut ur landet direkt. Vi fick även röntga oss för tuberkulos. Vi klarade oss på alla tester och väntar nu på våra Visum, vilket kommer att underlätta en hel del. Det innebär att vi t.ex. kan köpa bil och åka in och ut i landet som vi vill mm.












Atlantis var helt fantastiskt. Det ligger längst ut på palmen och reser sig som ett sagoslott vid horisontkanten. Se själv. Allt är ännu inte helt färdigbyggt men det är mest runt utsidan. Insidan är spektakulär och bjuder på massa roliga grejer att göra och inte minst att äta. De har en vattenpark (Aquaventure) där man bl.a. kan åka från ett 27 meter högt fall ner genom en genomskinlig tunnel där det simmar hajar utanför. Här ska jag och Ola spendera en hel dag så fort vi får tid.

Igår skulle jag hjälpa Carolina att köpa möbler till sin och Adams nya lägenhet. De har nämligen hyrt en tom lägenhet och med det menas verkligen TOM. Allt måste köpas och jag har erbjudit min hjälp. Så vi åkte ut till Bur Juman Mall:et och skulle shoppa allt som man kan tänkas behöva i köket, badrummet och titta ut lite möbler. Men eftersom det finns så mycket fina butiker i alla mall:sen så fastnade vi där istället och provade allt möjligt. Det slutade med att Carolina hade 5 kassar med kläder och jag två plagg. Vid 8-tiden på kvällen var vi trötta och tog en taxi hem och gick ut och åt middag med våra killar (män).

Idag ska jag förhoppningsvis hämta upp ett kuvert på MOE. Fick ett telefonsamtal igår där en kvinna meddelade att jag har ett Offerletter att hämta där mitt jobberbjudande står beskrivet. Ett lite annorlunda sätt att få ett jobb på kan man tycka. Men hoppas det är ett bra erbjudande nu. Återkommer så fort jag fått svar.

Idag har vi fått städerska – JIPPI, gud så skönt. Hon kommer att städa hela vår lägenhet och även stryka Ola´s skjortor. Det är värt vart enda öre. Hon ville ha speciella rengöringsmedel, ett för varje moment. Så jag måste ut och köpa det idag.
Vi har fått lite problem med myror som gärna äter av allt vi äter. En nöt hade åkt ner på golvet igår och imorse var det helt svart runt om den. Fy, nu åker Baygon fram – Kills fast, Kills long.














Kul fakta:
Några falkeneringshjälmar från palatset i Abu Dhabi.
Sporten är stor här och anses numera vara en rikemanssport. Fattiga pakistanare livnärde sig och sin familj mer eller mindre på att fånga tatarfalkar i Pakistan och sälja dem i Dubai. Men genom att korsa två falkar födde man upp en hybridfalk som var större, vackrare och lättare att hantera än de vilda. Detta har gjort att araberna har minskat sin fångst radikalt och köper nu istället de uppfödda. På så sätt går nu antalet vilda falkar upp för varje år.

Bara något är större och vackrare så går allt bra här.

En underbar helg.

Vi hann pricka av min lista på weekend aktiviteter den här helgen och det blev en underbar helg tillsammans.

Vi började lördagen vid poolen i 1 timme sen hem och duscha, byta om och iväg till Abu Dhabi. Det är ca 1,5-timmes bilfärd dit. Vi körde av motorvägen för lite lunch på en arabisk s.k. vägkrog. Där tog vi en färskpressad guavajos och en hamburgare.
Sen fortsatte färden mot mål nummer 1, den omtalade Sheikh Zayed Moskén. Den kom upp som en stor majestätisk bläckfisk (ja vi tycker den påminner om det - de stora bollarna ser ut som bläckfiskhuvuden). För att få tillåtelse att gå in i moskén var jag tvungen att ta på mig den svarta särken och den svarta sjalen för att täcka mitt huvud. Ola var ok som han var. Känslan var oerhörd mäktig där inne, lamporna, mattan och hantverket är fantastiskt
Den kvinnliga delen var såklart inte alls lika utsmyckad och flådig. Det är väl typiskt!?

Här sitter jag och ber lite i min svarta pluppdräckt.


Efter denna upplevelse åkte vi definitivt till en annan - Emirates Palace Hotel. -Gud vilket ställe!

Här kan man andas luften av lyx som fyller varje hörn av denna fridfulla paradisplats. Vi stannade ett par timmar och gick runt och tittade på alla restauranger, caféer, butiker och den fantastiska utställning om de kommande byggnadsprojekten. De kommer att bygga olika museer på en separat ö och den ena är läckrare än den andra. Fantasin verkar aldrig ta slut här.
Olas arbetskollega Jennifer och hennes man Micke från USA bor i Abu Dhabi så vi möte upp dom för middag. De tog oss till ett mycket märkligt ställe, ett kinesiskt hot pot ställe. Vi hade aldrig hittat dit och om vi hade gjort det skulle vi aldrig ha gått in. Det var så skitigt och äckligt att vi nästan inte vågade äta och när tom Ola är lite rädd så…..Men när maten väl kom in var det jättefräscht. MEN sen skulle jag gå på toaletten och GUD SÅ VIDRIGT, det var det värsta jag har sett. Jag kan inte nog förklara hur sunkigt det var, tjejen som kom ut därifrån hade en mkt besvärad min och skrek DISGUSTING!!!. Jag vände i dörren och gick tillbaka till min plats.

Efter en lång dag i Abu Dhabi avslutade vi med en glass på den lokala glassbaren. Sen körde Ola och jag hem i Arabnatten. Vi var helt slut och gick till sängs med en gång.

Äntligen Fredag !

Godförmiddag!

Ja som vanligt är det nästan för mäktigt med alla miljöer. Igår åt vi middag på Anar, en persisk restaurang. Alltså omgivningen där är helt sagolik. Jag bara längtar tills min familj och mina vänner kan komma och få uppleva detta tillsammans med oss. Vi åt persisk buffé, vilket var otroligt gott och fräscht.
Tyvärr är bilden dåliga pga. att den är tagen med min mobil. Vi har glömt vår nya fina kamera hemma i Sverige men ska snart fixa något bättre än detta.

Fredag idag och det betyder lördag här och Ola kan sluta lite tidigare. För helgen har jag satt upp ett litet schema som jag skulle vilja pricka av.
• Besöka Moskén i Abu Dhabi
• Åka ut till Atlantis
• Försöka klura ut vart den där undervattenrestaurangen ligger. Man ska tydligen åka en u-båt dit.

Igår på väg in till Madinat pajade vår AC i bilen. När bilen har stått i garaget över natten är den stekhet. Det är så oerhört varmt där nere att det känns som att luft inte existerar. Medan Ola körde försökte jag med alla medel att vrida och stänga av och på alla tänkbara knappar som bilen har. Det var tydligen fläkten som gått sönder så vi kom på att om vi körde fort och har på AC:n på 4:an så kommer det in lite kalluft. För att inte svettas ihjäl vevade vi ner rutorna för att iaf få in nytt syre. Vi var nog dom enda i hela Dubai som åkte med nedvevade fönster.

På väg hem igen hade ju bilen stått i Madinats garage i några timmer, vilket ger samma varma resultat. Det var en lång kö nere i garaget för att komma ut igen, vilket för vår del var en plåga. Här gick det inte att öppna fönstret eftersom det då skulle bli ännu varmare av alla bilars motorer och avgaser. De 7-mimuter som det tog, kändes som en evighet i öknen….puh….

Nu gäller gymmet en 1-timme.
Hej !

Sheikh Zayed Mosque i Abu Dhabi.

Vissa säger att Burj Al Arab Hotel är den vackraste byggnaden i världen. Men vad säger man då om det här, titta bara på mattan.
Detta är den tredje största Mosken i världen.

Fin dag i dag!

HELLO !

Igår var det Nyårsafton här, vilket jag glömde att skriva om. Men det märkte vi inte så mycket av eftersom alla bara är hemma och firar. Idag däremot är det sista dagen på Eid. Vilket innebär musik, firande och längre öppettider för butikerna.

Intervjun idag gick bra och jag får jobbet om jag vill. Men först ska jag diskuterat lön och förmåner på HR Office i veckan. Därefter kommer jag att bestämma om jag accepterar the offer or not. Efter intervjun åkte jag till mitt favoritställe – Souk Madinat Jumeirah. Tog en lunch på Noodle House och spatserade sedan i långsam takt genom hela souken. Pratade länge och ingående med de flesta butiksägarna. Jag fastnade minst hos 3st ägare som lärde mig hur vävningen av Cashmere och Pashmina går till. Samt att jag fick äran att titta bakom det svarta skynket och känna på Shahtoosh – ”Pleasure of Kings”. (Ni kanske vet att den kännetecknas av att vara så tunn att den kan passera genom en vigselring).

-De är gudomliga!

Hur som helst, jag får nöja mig med att titta och prova.

Fick också frågan 2 gånger hur många gånger jag varit gift (?) och hur många barn jag har. När jag talade om att jag inte var gift vände sig 5 herrar om samtidig och stirrade på mig som om de hade hört något helt vansinnigt. De sa i kör –Mam, what´s wrong? Jag orkade inte ge mig in i den diskussionen.

Souken ligger omgiven av vatten och där åker det små båtar som tar en på en tur eller till någon utav de olika restaurangerna som finns i området. Jag gjorde en reservation på en persisk restaurang för Ola och mig ikväll. Vi fick bordet precis vid vattenkanten – Superromantiskt. Vi ska först på någon slags konsert där ikväll vid 8-tiden. Den lokala musikgruppen framträder. (Ett trevligt musikband Freddie). Tycker det ska bli mysigt bland alla lampor, båtar, restauranger, caféer och butiker.

Dagens shopping på Madinat.
Strumpor till Ola och ett halsband till Anna.

Tog iaf min vaccination idag och fick sitta och vänta på en taxi hem i 2-timmar. Till slut ringde jag Ola som fick komma och hämta mig. Kunde ha suttit där än annars. Det värsta är att man inte bara kan promenera hem. Det är livsfarligt att gå längs motorvägen och trottoarer existerar inte – än iaf. Man kan endast gå längs Marina Walk, i shoppingcentren och såklart längs stranden. Men annars om man vill röra på fläsket gäller gymmet.

Fortsättning följer här....

Mobilen ligger på laddning och jag har läst av meddelandet.
SMS: -Kan vi ses på torsdag kl: 10.00 istället?
Puh…. vad skönt – nu kan jag slappna av.
Men vilken hetsig morgon bara för en mobils skull.

Åter till sjukhusvisiten igår kväll.
Jag körde för första gången bil i Dubai. Det är inte så farligt att köra men att hitta. Jag tycker vi kör på samma vägar hela tiden fast ändå hamnar vi åt olika vädersträck. Ola har såklart redan lärt sig hitta som i Stockholm – är detta en typisk killgrej att kunna?
Hur som helst kom vi fram till sjukhuset som låg mellan Mc Donalds och Ibn Battuta Mall. Rätt fint inrett i svart och vitt. Vi skrev in oss och fick träffa doktorn rätt omgående – damerna först. Men först blev jag hänvisad in i ett väldigt litet rum, där fick jag sätta mig i en stol för att ta blodtryck, temperatur och ställa mig på en våg för vägning. Det var dock inte lika kul efter all god mat som finns här (fattar ändå inte, jag äter ju så mkt frukt). Bredvid mig låg en tjej som såg lite blek ut. Hennes man gick och hämtade jos, hon behövde nog lite socker.
Sen var det Olas tur att göra samma sak.
Jag skulle även ta ett blodprov vilket skulle göra en trappa upp. Ola väntade i entrén och spelade spel på min mobil. Där uppe var det ett himla hallå från en röst som pratade i falsett med brytningen av Philipinengelska. Det enda jag hörde var; -I will kill you, heheheeee, I will kill you, heheheeeeee. Sen kom rösten närmare och jag tänkte, det måste vara en patient. Nehe, då var det han som skulle ta blodprovet på mig. -Hjälp, det vill jag inte. Men vad skulle jag göra annat än att hoppa upp i stolen och låta saken ske.

Min hypokondriska sida tittade ju såklart väldigt noga på hur han hanterade sprutan, handskarna och själva sticket. Kunde inte sluta tänka på min vän Therese som skulle ha nojat ännu mer än jag själv. Det fick mig att skratta lite och jaja, detta går nog bra. Men visst, jag nojar jag med.

När allt väl var klart med detta fick vi träffa doktorn som förövrigt var en kopia av Jackie (Kramers advokat i Seinfeldt). Gud så kul - samma prat, gester och utseende.
Han berättade i lugn och ro om vaccinet och att jag skulle få mitt svar imorgon och ev. då komma tillbaka och få mina sprutor. Vi tackade och åkte hem.

Idag ska jag försöka packa upp våra 4 supersize resväskor som ligger på golvet med alla våra kläder i. Vi har ju faktiskt en jättefin walk-in closet som jag konstigt nog inte brytt mig så mycket om än. Den ligger precis bredvid vårt sovrum som ni ser här nedan.










Vårt Tusen & en Nattsovrum.

Men först ska jag gå ner till poolen och simma mina 10-längder och sola i
40 minuter. Sen ska jag ta tag i mina svenska räkningar och försöka
sätta allt på autogiro.

Hörs, A.

Gud vad jag blir stressad !!!!

Mötet som jag skulle ha haft för 3 dagar sedan har ju hela tiden blivit framskjutet pga. Eid. Har fått nya tider som ett sms på min mobil varje morgon. Har tittat på meddelandet och sedan somnat om. Igår morse tittade jag lite suddigt och snabbt på meddelandet som kom vid 06.30-tiden på morgonen – inte memorerade jag den nya tiden JUST då. Tänkte att det där kan jag skriva ner lite senare under dagen, det gäller ju iaf inte idag.

Igår kväll åkte vi ju och vaccinerade oss mot hepatit A& B (återkommer om det längre ner).
hade med mig mobilen då som Ola satt och spelade något spel på medan jag var inne hos Dr.
Efter vi var klara åkte vi och köpte Mc Donald och hyrde filmen Casino Royal från 60-talen (f..n vad dålig) sen är mobilen bara borta.

Där i stod den nya tiden och framför allt dagen, är det idag, imorgon, när??? Även hennes mobilnummer som jag behöver föra att överhuvudtaget kunna bli nådd och kunna ringa ut.
Letar förbrilt på deras hemsida efter ett växelnummer, men det är så jädrans mycket information men inget växelnummer. Ringer en av deras butiker – då får dom inte ge ut mobilnummer och växeln på kontoret är stäng pga. Eid. – Jag blir TOKIG! Vad ska jag göra?
Msn: ar Ola som får gå ner till bilen och leta IGEN – jag väntar framför datorn trummandes med en penna på marmorskivan. Efter 7-min återkommer han.

Ola: -Har den här nu men batterierna är slut så jag kan inte läsa dina sms.
Anna: - Men ååååå, finns det ingen laddare på ditt arabiska kontor.
Ola: - Nej, men ska sätta in ditt simkortet i Adams mobil så fort han är klar.
Anna: - Tack.
Ola: -Nej det funkar inte, jag kommer hem. Vänta på mig om 5-min i repan hemma. (ja vi har reception där vi bor).
Anna: Ok tack snälla gulle.
Där är vi nu…………..